Design LANIQAtuotanto
BjörknaAbramis bjoerkna Björknan liknar en liten braxen och förväxlas ofta med den. Björknan är i alla fall mindre, högst 20–25 cm lång. Den har större fjäll än braxen och dess jämna fenor har en röd anstrykning. Björknans bästa kännetecken är de stora ögonen som ligger relativt nära nosen. Björknan äter mångsidigt: växter, insektlarver, musslor, kräftdjur och vattenloppor. Den saknar betydelse som matfisk, eftersom den är benig och liten. Den förekommer i södra och mellersta Finlands insjöar och längs kusten ända upp till Kvarken.  
BraxenAbramis brama Den platta braxen är vanligen lätt att identifiera, trots att små exemplar ibland kan vara förvillande lika björknan. Unga braxnar har silversidor, äldre gyllenbruna. Fenorna är gråa. Braxen blir 35–45 cm lång och kan väga flera kilo – den största som fångats i Finland vägde 11,5 kg! Eftersom braxen blir så stor, är den ekonomiskt viktig. Den förekommer i alla insjöar ända upp till Sodankylä samt på alla kustområden. Den allätande braxen rör sig ofta i stim. Den rotar i bottnen, formar munnen till en strut och suger in snäckor, musslor och insektlarver. Vattenväxter är också viktig föda. 
FarenAmbramis ballerus Faren är släkt med braxen men skiljs från denna på den längre fjäderformade analfenan. Den höga ryggfenan är också ett gott kännetecken. Faren är lätt att identifiera på grund av de silverglänsande sidorna, den blåaktiga ryggen och uppåtvända munnen, med vilken den snappar vattenloppor och kräftdjur. I brist på annat duger också vattenväxter. Faren lever i södra Finlands insjöar. Den tål salt bräckvatten dåligt och är därför sällsynt på kusten. Faren växer långsamt. Den kan bli 40 cm lång men väger i genomsnitt under ett kilo. Den brukar inte användas som matfisk. År 1969 hittades en ovanlig korsning mellan far och mört, ”en mörtfar”, i Vanajavesi. 
KarpCyprinus carpio Den guldglänsande karpen lever i låga och vegetationsrika vattnen i södra Finland och i havsvikar med låg salthalt. Karpen har två par små skäggtömmar, med vilka den söker insektlarver, snäckor och andra smådjur på bottnen. Karpen leker på sommaren när vattnet har blivit varmare, men ynglet hinner inte växa tillräckligt, för att överleva den första vintern. Därför är vårt karpbestånd ständigt beroende av inplanteringar. Karpen kan bli väl över en halv meter lång och väga nästan 20 kilo. Arten uppträder med olika varieteter av fjällbeklädnad, t.ex. spegelkarpens fjäll är väldigt stora och huden är delvis bar. 
MörtRutilus rutilus Många söndagsfiskares första fångst utgörs av den silverglänsande och rödögda mörten, som ivrigt hugger efter kroken. Den uppskattas numera inte som matfisk, trots att det påstås att t.ex. glödstekt mört är gott. På dagen rör mörten sig i stim i grunt strandvatten. Mindre exemplar mumsar i sig vattenloppor, hoppfotingar och andra kräftdjur, större äter bl.a. musslor och vattenväxter. Mörtarna har setts vila med stjärtfenan upp bland löjstim. Efter att ha sett detta tecken börjar löjorna genast rengöra mörtarnas fjäll. Mörten förekommer i nästan hela landet – längs havskusten, i älvar, sjöar och tjärnar. 
RudaCarassius carassius Den dysmakande rudan är seglivad: den tål väldigt låga syrehalter på vintern, eftersom den kan producera syre av socker, som den har lagrat i levern. I denna process uppkommer också alkohol men fångstmännen kan tyvärr inte dra någon nytta av rudans förmåga att producera alkohol. Rudan är ofta den enda fisken i tjärnar där andra fiskar inte kan överleva. Den kopparbruna rudan kan bli upp till 40 cm. Den är nära släkt med guldfisken, som är bättre känd som akvariefisk. Arten har två tillväxttyper som kallas för sjöruda och dammruda, men det är fråga om samma art. Rudan är allätare och dess storlek beror på vattnens näringstillstånd, som brukar vara bättre i stora sjöar. Förutom i sjöar och tjärnar förekommer rudan längs sydkusten. 
SarvScardinius erythrophthalmus Sarven hör till familjen karpfiskar och den förekommer i södra Finlands insjöar och längs havskusten. Den vackra fisken liknar mörten men har röda fenor och stjärt. Fullvuxna sarvar, som kan bli hela 40 cm långa, har mässingsgul kroppsfärg medan unga sarvar är silverglänsande. Sarven trivs i vegetationsrika sjöar och havsvikar men inte i strömmande vatten. Den äter såväl snäckor, gråsuggor som insektlarver. Äldre exemplar förtär även växter, såsom blåstång, trådalg och sjöfräken. Sarven är benig och därför uppskattas den inte som matfisk, fast vår nationalskald Aleksis Kivis Sju bröder fiskade ivrigt efter sarv i Ilvesjärvi. |
|
Till början
Print