Abborre Perca fluviatilis
Abborren är vår vanligaste fisk. Den påträffas i nästan alla insjöar och längs hela havskusten. Abborren kan bli hela 30 år gammal, bli en halv meter lång och väga tre kilo. Den livnär sig på maskar, insektlarver och små fiskar. Man har sett den försöka sluka också stora fiskar, t.ex. tånglakar, som är av samma storlek. Abborren rör sig i stim tidigt på morgonen och på kvällen. På nätterna vilar den ensam på bottnen eller bland vattenväxterna.

Gädda Esox lucius
Den blixtsnabba rovfisken, gäddan, skjuter fram ur vasskanten eller under blåstången och på ett ögonblick slukar den intet ont anande fångsten i det enorma gapet fullt av sylvassa tänder. Den grönbruna gäddan kallas för våra vattnens tiger, eftersom den ligger stilla på lur och litar på sin skyddsfärg. Den äter andra fiskar – t.o.m. sina artfränden. Gäddan hugger på många olika slags beten och därför är den sportfiskarens favorit. Den lyckosammaste fiskaren kan fånga gäddor på 17 kilo. Gäddor förekommer överallt i Finland i alla slags vattendrag.

Gös Sander lucioperca
Gösen ser ut som en korsning av abborre och gädda, fast den inte är nära släkt med dem. När det skymmer börjar gösen sin jakt. Dess syn är väl anpassad till mörkret. Gösen är en rovfisk som gärna äter mört, abborre och spiggfisk. Den snappar dem i sin stora mun och så är jakten slut. Gösen trivs i stora grumliga sjöar i södra Finland och längs kusterna bortsett från Bottenviken. I maj–juni bildar gösarna par och leker över grunda grus- och sandbottnar. Båda föräldrarna vaktar avkomman. Gösen kan bli upp till en meter och väga 15 kilo. Den är ekonomiskt värdefull och många uppskattar den högre än laxen.

Lake Lota lota
På dagen vistas laken bland bottenstenarna eller så gräver den ner sig i underlaget, men när mörkret faller slingrar den sig iväg på jakt efter bottendjur och fiskar. Den finner fångsten med hjälp av luktsinnet och genom att känna sig för på bottnen med bukfenorna och skäggtömmen. Laken trivs i djupt och kallt vatten, där den smälter in i omgivningen tack vare sin marmorerade, bruna färg. Under leksäsongen i januari-mars simmar lakarna ut till de grunda kustvattnen och efter en häftig lekceremoni lägger de äggen löst på underlaget. Laken förekommer i hela landet, såväl i insjöar som på kusten. Den kan bli över en meter lång och väga hela 10 kg.

Sik Coregonus lavaretus
Det finns en mångfald sikfiskar. Det förekommer flera underarter i olika miljöer. Sikarna är silverglänsande insjöfiskar, som hör till familjen laxfiskar. De minsta exemplaren liknar siklöjan. Siken har kortare underkäke är överkäke. Den äter (beroende på underart) antigen bottendjur eller små kräftdjur. Den leker på hösten: grundsik i kustvatten, vandringssik i älvar, bottensik, insjösik och planktonsik både i sjöar och i älvar. Siken förekommer i hela landet i kalla, syrerika vatten. Den kan bli över 60 cm lång och väga 12 kilo.

Ål Anguilla anguilla
Ålen leker långt borta i Sargassohavet, där de nykläckta larverna börjar sin vandring med havsströmmarna mot Europa. Ålarna kommer fram till de finska vattnen när de är ca sex år gamla. Då har de redan en omvandling och en 8 000 kilometers simtur bakom sig. Dessa s.k. gulålar vistas i flera år längs våra kuster innan de omvandlar sig till silverålar och vandrar tillbaka till Sargassohavet. Fullvuxna hanar blir högst 50 cm, honorna betydligt större. Förutom de vandrande ålarna som lever på kustområdet, finns det inplanterade ålar i våra insjöar.

|

|