Design LANIQAtuotanto
AbborrePerca fluviatilis Abborren är vår vanligaste fisk. Den påträffas i nästan alla insjöar och längs hela havskusten. Abborren kan bli hela 30 år gammal, bli en halv meter lång och väga tre kilo. Den livnär sig på maskar, insektlarver och små fiskar. Man har sett den försöka sluka också stora fiskar, t.ex. tånglakar, som är av samma storlek. Abborren rör sig i stim tidigt på morgonen och på kvällen. På nätterna vilar den ensam på bottnen eller bland vattenväxterna.  
BraxenAbramis brama Den platta braxen är vanligen lätt att identifiera, trots att små exemplar ibland kan vara förvillande lika björknan. Unga braxnar har silver sidor, äldre gyllenbruna. Fenorna är gråa. Braxen blir 35–45 cm lång och kan väga flera kilo – den största som fångats i Finland vägde 11,5 kg! Eftersom braxen blir så stor, är den ekonomiskt viktig. Den förekommer i alla insjöar ända upp till Sodankylä samt på alla kustområden. Den allätande braxen rör sig ofta i stim. Den rotar i bottnen, formar munnen till en strut och suger in snäckor, musslor och insektlarver. Vattenväxter är också viktig föda. 
FlundraPlatichthys flesus Den platta flundran är mästare i skyddsmaskering. Den kan byta färg enligt bottnen och gräva sig ner i sanden. Ofta är det bara ögonen som putar ut när den ligger på bottnen och betraktar omgivningen. Fiskungarna är symmetriska i början, men simblåsan förtvinar snabbt och det ena ögat förflyttar sig bredvid det andra, vanligtvis till högra sidan. Efter detta börjar de unga flundrorna sitt liv på bottnen. Nattetid söker flundran näring: musslor, skorvar och andra smådjur. De största flundrorna blir över en halv meter långa och kan väga över ett kilo. Arten förekommer längs nästan hela kusten, men främst i sydvästra skärgården. 
GersGymnocephalus cernuus Den slemmiga, brunbrokiga gersen är vanlig längs havskusten och i insjöarna bortsett från de nordligaste delarna av Lappland. Den trivs nära bottnen. Djupet kan variera från ett par meter ända till trettio meter. När det skymmer börjar gersstimmen röra på sig och söka fjädermygglarver, snäckor och gråsuggor. Om gersen känner sig hotad, breder den ut de taggiga fenorna och öppnar gällocken. Då brukar fienden ge upp och söka sig en annan måltid, som är lättare att sluka. I insjöarna blir gersen ca 15 cm lång, i kustområdet lite större. 
GösSander Lucioperca Gösen ser ut som en korsning av abborre och gädda, fast den inte är nära släkt med dem. När det skymmer börjar gösen sin jakt. Dess syn är väl anpassad till mörkret. Gösen är en rovfisk som gärna äter mört, abborre och spiggfisk. Den snappar dem i sin stora mun och så är jakten slut. Gösen trivs i stora grumliga sjöar i södra Finland och längs kusterna bortsett från Bottenviken. I maj–juni bildar gösarna par och leker över grunda grus- och sandbottnar. Båda föräldrarna vaktar avkomman. Gösen kan bli upp till en meter och väga 15 kilo. Den är ekonomiskt värdefull och många uppskattar den högre än laxen. 
KarpCyprinus carpio Den guldglänsande karpen lever i låga och vegetationsrika vattnen i södra Finland och i havsvikar med låg salthalt. Karpen har två par små skäggtömmar, med vilka den söker insektlarver, snäckor och andra smådjur på bottnen. Karpen leker på sommaren när vattnet har blivit varmare, men ynglet hinner inte växa tillräckligt, för att överleva den första vintern. Därför är vårt karpbestånd ständigt beroende av inplanteringar. Karpen kan bli väl över en halv meter lång och väga nästan 20 kilo. Arten uppträder med olika varieteter av fjällbeklädnad, t.ex. spegelkarpens fjäll är väldigt stora och huden är delvis bar. 
LakeLota lota På dagen vistas laken bland bottenstenarna eller så gräver den ner sig i underlaget, men när mörkret faller slingrar den sig iväg på jakt efter bottendjur och fiskar. Den finner fångsten med hjälp av luktsinnet och genom att känna sig för på bottnen med bukfenorna och skäggtömmen. Laken trivs i djupt och kallt vatten, där den smälter in i omgivningen tack vare sin marmorerade, bruna färg. Under leksäsongen i januari-mars simmar lakarna ut till de grunda kustvattnen och efter en häftig lekceremoni lägger de äggen löst på underlaget. Laken förekommer i hela landet, såväl i insjöar som på kusten. Den kan bli över en meter lång och väga hela 10 kg. 
LaxSalmo salar Laxen är våra fiskars konung. Den är störst av alla, åtminstone fysiskt – en fullvuxen lax kan väga över 30 kg! Ett gott kännetecken på laxen är underkäken som blir krokformad inför leken. Den finska laxen har en sorglig historia: i början av 1800-talet hade vi 18 laxälvar, men idag vandrar laxen upp endast till Torneälv, Simoälv, Tanaälv och Neiden älv. De andra laxälvarna är förorenade, uppdämda eller förstörda på annat sätt. Vårt laxbestånd är i hög grad beroende av utplanteringar. Laxen är en havsfisk, som vandrar upp i älvarna endast för lek. Unga laxar återvänder till havet efter yngelstadiet, dvs. vanligen i två års ålder. Laxen är en glupsk rovfisk som tar bl.a. strömming och stora bottenlevande kräftdjur. I Vuoksen-systemet lever en lokal underart, insjölaxen. 
MörtRutilus rutilus Många söndagsfiskares första fångst utgörs av den silverglänsande och rödögda mörten, som ivrigt hugger efter kroken. Den uppskattas numera inte som matfisk, trots att det påstås att t.ex. glödstekt mört är gott. På dagen rör mörten sig i stim i grunt strandvatten. Mindre exemplar mumsar i sig vattenloppor, hoppfotingar och andra kräftdjur, större äter bl.a. musslor och vattenväxter. Mörtarna har setts vila med stjärtfenan upp bland löjstim. Efter att ha sett detta tecken börjar löjorna genast rengöra mörtarnas fjäll. Mörten förekommer i nästan hela landet – längs havskusten, i älvar, sjöar och tjärnar 
RegnbågeOncorhynchus mykiss Regnbågsforell och forell var namn som användes om regnbågen innan dagens namn etablerades. Laxfisken kommer ursprungligen från Nordamerika och den är inplanterad i Finland många gånger. Regnbågen fortplantar sig relativt dåligt i Finland, vilket betyder att vårt regnbågsbestånd är beroende av inplanteringar. Den lämpar sig ändå mycket väl för fiskodling i dammar och nätbassänger. Nackdelen med fiskodling är tyvärr övergödning av närvattnen. Regnbågen är välsmakande och därför populär som matfisk, även om den ibland kallas för våra vattens broiler. Också fritidsfiskare gillar den livliga, nästan outtröttliga fisken. 
SarvScardinius erythrophthalmus Sarven hör till familjen karpfiskar och den förekommer i södra Finlands insjöar och längs havskusten. Den vackra fisken liknar mörten men har röda fenor och stjärt. Fullvuxna sarvar, som kan bli hela 40 cm långa, har mässingsgul kroppsfärg medan unga sarvar är silverglänsande. Sarven trivs i vegetationsrika sjöar och havsvikar men inte i strömmande vatten. Den äter såväl snäckor, gråsuggor som insektlarver. Äldre exemplar förtär även växter, såsom blåstång, trådalg och sjöfräken. Sarven är benig och därför uppskattas den inte som matfisk, fast vår nationalskald Aleksis Kivis Sju bröder fiskade ivrigt efter sarv i Ilvesjärvi. 
SutareTinca Tinca En solig och lugn sommardag kan man se stim av mörka och kompakta fiskar sola sig under ytvatten i södra Finlands insjöar eller havsvikar. Värmen lockar sutarna upp till ytan. Trots denna vana trivs sutarna bäst på näringsrika och gyttjiga bottnar. De söker sin näring i skydd av skymningen. De livnär sig av såväl växter som maskar och snäckor. Om sutaren blir skrämd, smyger den sig kvickt ner i gyttjan eller bland vegetationen. En halv meter lång sutare väger över två kilo. Sutaren är en matfisk, men uppskattningen varierar från plats till plats. 
ÖringSalmo trutta Öringen är en av våra insjöars värdefiskar. Den föredrar rena, syrerika och svala vattendrag och förekommer i hela landet. Öringen har ett speciellt beteendemönster som skiljer den från insjölaxen: Öringen simmar inte bara uppströms utan den kan också simma nedströms för lek. Stora öringar kan väga över 15 kg och vara över en meter långa. Öringarna äter insekter, kräftdjur och andra fiskar. |
|
Till början
Print